– DUNK blev av med hela sitt statsbidrag, 40 000 euro. Det är svårt att ta in, att smälta, hur landet Finland beter sig mot organisationerna.
Allvarliga miner i regeringens lilla mötesrum i Riksdagen när minister Anders Adlercreutz och statssekreterare Mikaela Nylander tar emot oss i slutet av april.
– FSSMF:s statsbidrag från Taike ändrades från verksamhetsbidrag på 62 000 år 2024 till ’specialbidrag’ på 26 000 euro för år 2025. De två senaste årens minskning är 44 000 euro, och jämfört med 2019 är minskningen hela 59 000 euro. Vi vet inte hur vi ska täcka den här typen av jättelika yxhugg. Taike visar ingen förståelse för takorganisationer inom sång- och musiksektorn. Det verkar som att Taike inte riktigt förstår sig på organisationerna över huvud taget.
– Tidigare var det UvM:s tjänstemän som beredde besluten, men sedan 2024 är det Taikes konstnärliga fördelningsgrupper som har fått en ny sorts klienter att förhålla sig till – organisationerna – och deras ryggmärgsreflexer är att organisationerna är överväldigande många och behöver slås ihop (genom att svältas ut), något som ur många finlandssvenska organisationers synvinkel brukar uppfattas som allvarliga hotbilder.
– Speciellt bedrövligt är den uppenbara bristen på förståelse hos Taike för det svenska. På finskt håll kan det ofta finnas en uppsjö av organisationer för olika syften och genrer, där det på svenskt håll kanske bara finns en eller några få, som alltså ska göra mera på ett bredare spektrum. Ändå ska det svenska klara sig med mindre. Orättvist känns det då nedskärningarna för FSSMF ända sedan 2019 har varit procentuellt sett dubbelt större än vad motsvarande finska sång- och musikorganisationer råkat ut för.
– Se här, här är jämförande siffror, svart på vitt. Under den här regeringen monteras organisationerna ner, och det svenska piskas hårdast. Där Kulturfonden gör vad den kan för det svenska är dess finska motsvarighet Suomen Kulttuurirahastos linje att inte bevilja verksamhetsbidrag till finska sång- och musikorganisationer. De anser det vara statens sak, landet Finlands sak. Men vi då – vi är ju också delaktiga i landet Finland! Det här är inte rätt.
Det blir tyst i rummet. Statssekreteraren tar ordet.
– Vi lyckades ju ändå stävja en ännu större nedskärning i bildningssektorn, det var ju en bra sak.
– Det stämmer. Utan våra fenomenala Arbisar och Medborgarinstitut skulle två tredjedelar av våra medlemskörer stå utan MI-kursfinansierad dirigent, vilket skulle innebära det hårdaste dråpslaget i modern tid mot landets amatörkör- och orkesterliv. Men vi behöver också våra organisationer, både på finskt och på svenskt håll. Och det här tycks Taike inte fatta.
Då ministern tar till orda är budskapet att det är bra att de här sakerna kommer fram med tanke på nästa år. Statssekreteraren avslöjar att Taike har vägrat lämna ut uppgifter om beviljade understöd för en utvärdering på språklig grund. Vi baxnar. Sista ordet ska ändå inte ännu vara sagt, och det inger oss lite hopp.
Sedan talar vi sångfester. Ministern har fått inbjudan till sommarens sångfest i Estland, en lämplig öppning för oss att överräcka inbjudan till Sång- och musikfesten i Helsingfors den 13 juni 2026. Då blir stämningen glad. I Baltikum är sångfesterna ju en nationell angelägenhet med presidentiell närvaro, och Sångfesternas Estland är ett Mekka för körvänner, anför vi som eftersträvansvärda exempel.
– Ni har ju kommit jättelångt redan, utbrister han då han tar emot paketet med inbjudan och bläddrar i Sångfestens nothäfte. Jag får tydligen lov att flytta lite på släktfestens tidtabell som är samma dag, men månne inte det ordnar sig!
Henrik Lillhannus
Verksamhetsledare
Ur Resonans 2/2025