Hemligheten bakom den svenska körklangen

18.12.2020 kl. 18:43
Det svenska körsoundet är vida känt världen över men fram tills ifjol visste ingen egentligen hur den kännspaka klangen uppstår. Den svenska dirigenten David Lundblad har forskat i ämnet vid Sibelius-Akademin och kommit fram till att språket och framförallt vokalernas placering långt fram i munnen väldigt långt bidrar till att skapa den specifika klangen.

I sin doktorsavhandling från 2019, ”Svensk körklang: Historiska, fonetiska och pedagogiska aspekter”, har David Lundblad undersökt karaktären av den svenska körklangen. Ur ett historiskt perspektiv kan man säga att svensk körklang inbegriper ljusa övertoner, rena ackord, rena vokaler och väldigt lite vibrato.

Hur kom det sig då att Lundblad valde att forska i just detta ämne? Det är främst den finska dirigenten och professor emeritus i körledning vid Sibelius-Akademin, Matti Hyökkis förtjänst, berättar Lundblad.

– Det var Matti Hyökki som tjatade på mig i ganska många år. Det var strax efter att han själv doktorerade som han sade att jag måste komma till Finland för att berätta hur man gör i Sverige.

Lundblad tyckte till en början att det hela inte var så märkvärdigt, varför forska i någonting som tycktes framstå som en så naturlig sak?

– Men sedan insåg jag plötsligt att jag visste inte vad som skapade klangen, utan jag bara dirigerade.

Då bar det av till Sibelius-Akademin där Lundblad började fundera på hur han kunde angripa ämnet. Till en början hade han tänkt mäta körers klang och övertoner, men han insåg snabbt att det inte var rätt väg att gå. Istället fick han utnyttja sina öron och börja lyssna på skillnaderna och likheterna mellan den rikssvenska och den finska kören som hans forskning utgår ifrån.

Orsaken till att Lundblad skippade mätningar är att förutsättningarna mellan två grupper måste vara identiska för att resultatet ska bli trovärdigt, och de är de väldigt sällan.

– Jag började med att lyssna istället och jag hade en väldigt klar bild av vad jag letade efter, nämligen ett rikt övertonsspektra med höga, ljusa övertoner som skulle ge en speciell klang. Sedan upptäckte jag efter ett tag att det fanns några saker som påverkade övertonerna mer än de andra: vokalerna.

Från början jagade Lundblad frekvenser och frekvensspektra, utifrån ett sångligt perspektiv och ett sångideal. Sedan upptäckte han att klangen inte har att göra med ett sångideal, utan att det hänger ihop med vokalerna och deras placering i munnen när man sjunger. Det blev till att ändra inriktning och börja studera språkets uppbyggnad.

– I rikssvenskt uttal är alla vokaler placerade väldigt långt fram i munnen och det i sig är väldigt bra för det gör att alla vokalerna blir ganska lika i sin placering. Det är inte så stor skillnad på ett o eller ett a. Allting är framme och ingenting faller tillbaka i munnen och det gör också att vokalerna blir väldigt markanta - en vokal har ju sina egna övertonsserier. I och med att vokalerna är så smala och ljusa som de är, så är det ganska lätt att uppfatta de här övertonsserierna.

Med hjälp av de rikssvenska vokalerna är det alltså lättare för en enskild sångare att anpassa sig och sjunga rent och i harmoni med de andra sångarna, konstaterar Lundblad. Då man tydligt uppfattar övertonsserierna blir det enklare att sjunga lika i en kör eftersom det är lätt att härma grannens intonation.

– Man kan närma sig mycket i röstklang genom att använda vokalen som hjälp både för klangen och för intonationen.

I en svensk kör skapar den enskilda sångaren få övertoner, men tillsammans bildar kören ett helt eget övertonsspektrum. Då sångarna fokuserar på att den egna grundtonen ska vara i perfekt tonhöjd och att ens vokalfärg ska vara identisk med den tonen som ens granne producerar blir också vokalens övertoner i perfekt tonhöjd med varandra.

Finsk kör vs svensk kör

Då David Lundblad får frågan om vilka skillnaderna är mellan en svensk och en finsk kör, lyfter han upp sångstilen. Lundblad som har erfarenhet av att sjunga i både svenska och finska körer säger att man i finska körer sjunger mer solistiskt medan man i svenska körer fokuserar på att smälta in så mycket som möjligt.

– Jag tycker att det finns en ganska stor skillnad i den personliga upplevelsen kring hur man sjunger i kör i Finland och Sverige. Min upplevelse är att i Finland så sjunger man i kör genom att ta sin röst och bidra med så mycket man kan. När man kommer till en ny kör i Sverige och ställer sig i sin stämma så tänker man inte ”vad kan jag bidra med” utan ”hur ska jag passa in?”. Det är två väldigt skilda sätt att närma sig hur det är att sjunga i kör överhuvudtaget.

Om en enskild sångare hörs för mycket, förstör hen då klangen i kören?

– Ja, det kan vara ett jätteproblem. Ta som exempel en mycket duktig skolad sopran med en fantastiskt vacker röst, och man tänker ”den där vill jag ha med”. Sedan går rösten som en spjutspets igenom hela kören eftersom sångare har en egen övertonsserie vilket gör att hon slår sönder körens klang.

De svenska dirigenterna duktiga på sångteknik

I Finland har diskussionerna kring sångteknik bland annat kretsat kring körledares kunskaper i sångteknik och huruvida de är tillräckligt utbildade i sång. David Lundblad berättar att de svenska körledarna överlag är duktiga på att lära ut sångteknik och att många dirigenter själv är sångare. Men Lundblad menar att rötterna i den svenska körklangen ändå inte återfinns i sångtekniken.

– Väldigt mycket av den svenska körklangen kommer av att folk har sjungit i kör utan att ha haft så mycket utbildning. 1925 bildades Sveriges Körförbund för att man ansåg att utbildningen hos dirigenter var för dålig för att de skulle kunna utbilda sångare. Mellan åren 1900 och 1910 har jag inte heller hittat nästan någonting skrivet om sångpedagogik, så det är ganska slående. Vi har byggt en hel körvärld på oskolade sångare.

I dag är de svenska körsångare betydligt mer insatta i sångteknik än när det begav sig, och i Sverige lägger körledarna mycket fokus på uppsjungning och sångtekniska övningar. Körerna förväntar sig att dirigenterna ska utbilda dem i sångteknik, säger Lundblad.

När man väl är inne på historien bakom den svenska körklangen kan man fråga sig ifall det är språket som format klangen eller om det är andra faktorer som bidragit till den svenska körklangen. David Lundblad menar att det är två faktorer som samverkat: språket och repertoaren.

– Vår repertoar från andra halvan av 1800-talet och framåt är komponerad med ett ganska begränsat omfång och det har i sin tur gjort att summan är att om man aldrig har en hög sopran eller en låg bas så blir hela körsatsen ganska kompakt. Det tror jag att har påverkat klangen mycket för det blir lätt att få en homogen atmosfär i det.

Lundblad nämner den kända arrangören och tonsättarer Hugo Alfvéns Uti vår hage som ett typexempel på ett kompakt stycke för kör. Det finns många andra tonsättare från den tiden som bidragit till trenden, en annan som kan nämnas är Wilhelm Stenhammar. I körarrangemang från den tiden är omfånget lite större än en oktav, vilket stort har bidragit till att skapa den svenska körklangen.

Om man då vill låta som en svensk kör, kan man efterlikna den svenska körklangen på något sätt om man fortfarande vill hålla sig på samma sida om pölen? Javisst, säger Lundblad.

– Om man vill låta som en svensk kör är det lättaste sättet att sjunga ett verk på svenska, språket är lite av en nyckel till allt. Sen handlar det väldigt mycket om att ha vokalerna långt fram i munnen, man ska absolut inte forcera någonting och inte försöka sticka ut utan verkligen vara en del av gruppen och lyssna på sina kolleger.

Även om de svenska körerna är otroligt duktiga på att sjunga på svenska, är det däremot betydligt svårare för dem att tolka Verdi eller Rautavaara. Då får man jobba väldigt hårt för att det ska låta rätt, för det låter svenskt i varje fall, menar Lundblad.

– Svensk körklang passar verkligen inte med alla genrer. Den passar väldigt bra ihop med svensk nationalromantik och med nutida klassisk musik med konstiga intervaller som ställer krav på renhet. Men det är jättesvårt med Sibelius eller Brahms, det blir inget tryck. Det blir vackert och rent men den stora romantiska passionen uteblir litegrann.

Överraskades av de svaga övertonerna

Då resultaten i undersökningen klarnade blev Lundblad rejält överraskad. För det första var han förbluffad över hur stor betydelse språket har för klangen. Det andra han chockades av var hur svaga övertoner en enskild sångare skapar i en svensk kör.

– Det är verkligen påtagligt lite övertoner hos en enskild sångare även om hela kören som grupp har ett väldigt rikt och ljust övertonsspektra. Efter att doktorsavhandlingen publicerades fick den väldigt mycket uppmärksamhet hemma i Sverige, berättar Lundblad.

– Den skapade väldigt stor uppståndelse och många hör av sig och vill veta hur man kan tillämpa det här på ett bättre sätt. I Sverige har inte alla svenska som modersmäl längre, utan kulturer blandas i våra körer. Då är det ännu viktigare att man förstår varifrån det kommer och hur man skapar ett svenskt sound.

Hur har din forskning påverkar dig som dirigent och konstnär?

– Det har påverkat mig mycket. Jag har också insett vikten av att svensk körklang inte får vara ett statiskt tillstånd.

Med sin kör Falu kammarkör arbetar Lundblad väldigt målmedvetet med olika slags klanger. Den svenska klangen används när kören sjunger svensk nationalromantik eller modern musik i stil med Eric Whitacre. Men då Sibelius eller Kuula finns på repertoaren får kören lov att hitta en helt annan sångteknik för att det ska låta bra.

Då Lundblad fick för sig att kören skulle ta sig an Kuulas Auringon noustessa var det inte alldeles lätt att skapa en mustig klang. Lundblad berättar att han fick lov att ringa till en sångpedagog och sätta igång med sångövningar med hela kören för att det skulle låta bra.

– Jag hade flera stycken i kören som var alldeles upprörda när vi började öva för de sade att ”det här låter inte fint. Rösterna sticker ut och det blandar sig inte!” Då förklarade jag att det handlar om finsk romantik och att vi måste använda hela rösten med egna övertoner.Eftersom jag har haft forskarglasögonen på ett tag så kan jag förklara varför det ena ska låta på det ena sättet och det andra på ett annat sätt och hur det är olika fysiska faktorer som påverkar. Det har hjälpt mej ganska mycket att våga påverka klangen i kören.

Trots att inlärningsprocessen var krångligare än vanligt blev slutresultatet bra, intygar Lundblad. Tenorerna och basarna i kören hade enklare att anamma ett storsvulstigt sångsätt än sopraner och altar, vilket kan bero på att de flesta männen sjungit i manskör tidigare och kände igen karaktären i sångerna från den klassiska manskörsrepertoaren.

För Lundblad var Auringon noustessa ett viktigt utvecklingsprojekt och han upplevde att det berikade körens klang. Och enligt honom är den diskussion som ägt rum kring körklang och sångteknik i Svenskfinland mycket värdefull, eftersom diversitet är viktig.

– En körklang får aldrig vara statisk. Det är precis lika illa att den är platt och vibratolös som att alltid sjunga med svulstigt vibrato. Det handlar om vad det är jag sjunger och vad det är jag uttrycker.

Den skriftliga delen av Lundblads doktorsexamen ”Svensk körklang: Historiska, fonetiska och pedagogiska aspekter” finns tillgänglig i Heldas databas här. 

 

Sofia Strömgård